När man träffar roliga hundägare i skogen
I skogen där vi oftast går i om dagarna vet jag att det finns en hel del människor och hundägare med sina hundar som rör sig om kring där i skogen, därför väljer jag just nu att ha den lilla rosa säkerhetslinan på Fenna då jag vet att vi inte har en 100% inkallning än, sedan rör det sig mycket djur ute nu när det är vår och då känns det ganska skönt att ha linan på om något skulle hända.
Idag ute i skogen när vi var ute och skruttade lite märker jag plötsligt hur Fenna spänner kroppen, stannar och "fryser sig själv". Jag tittar och hittar till slut vad Fenna ser, en vit liten hund springandes med nosen i backen.
Automatiskt började jag försöka få Fenna på andra tankar med hjälp av lite kontaktövningar, men såklart hör jag en förtvivlad matte ropa på sin lilla vita hund som inte alls hade lust att komma tillbaka till matte.
Hunden bestämmer sig för att närma oss och Fenna sitter tyst vid mig, lugnt för en gång skull. Som tur bestämmer sig den lilla vita hunden att stanna men stod kvar och tittade på oss, efter några minuter *äntligen* dyker en flåsig hundägare upp som hade blivit tvungen att gå upp för ett litet "berg" för att få tag på sin lilla vita hund som tycker inkallning är onödigt.
Jag berömmer Fenna med massor av godis, hon klarade situtationen galant och den andra hundägaren kopplade sin hund.
Hundägaren med den lilla vita hunden tittar på Fenna och pekar på linan som Fenna har släpandes efter sig och utbrister "Oj vad är det där för något? Kan din hund inte vara lös?", i mina öron lät frågan väldigt rolig då hundägarens hund hade precis tagit sitt eget race och struntat totalt i ägaren trots att hundägaren ropade flera gånger.
Jag tänker för mig själv i mina egna tankar att det kanske är en sådan lina hundägarens hund skulle ha eftersom den inte visade något större intresse att komma tillbaka.
Jag förklarade att jag har inte en 100% inkallning på min hund och för att visa respekt för andra väljer jag då att ha en lina på min hund, i så fall något skulle hända.
Hundägaren började glatt prata på om sin vita lilla hund och tänkte nog inte alls på att jag var smått irriterad, att hundägaren inte uppfattde den lilla piken jag gav var lite otroligt, men sedan fick jag allt veta!
Den lilla vita saken är jättesnäll och är en unghund, de gör ju lite som dom vill ibland dessa små unghundar, trottsålder kallas det också tydligen. ;)
Tja, det är ju inte så att man själv har en ettåring i snöret som ibland har lite egna tankar på hur saker å ting ska gå till. Även om denna hund är snäll enligt ägaren känns det fortfarande inte kul med en lös hund som inte vill lyssna och drar sitt eget race.
Jag personligen känner bara att om man inte har en någorlunda bra inkallning, snälla använd en lina och träna på inkallning, eller åtminstånde kanske försöka hålla sig på ett inhägnat område om inkallningen inte sitter och om hunden har lite egna tankar.
Det finns faktiskt andra människor och djur som man bör visa hänsyn till.
En lina kan vara ett bra alternativ när inkallningen inte är 100%. Fenna nosar runt i skogen med linan släpandes efter sig utan problem.
Jag har alltid lina på Li när vi går på ställen där jag vet att många andra går med sina hundar. Tycker det är respektfullt och ett ansvar för varje hundägare att avgöra. Alltså - du tänker klokt :)
Bra skrivet inlägg. Vi har också lina på våran ettåriga vovve. Han tror i sitt huvud att det är okej att springa fram till varje hund han ser, vilket är ett beteende vi försöker träna bort. Då använder vi oss av en sån spårlina så att man kan stanna honom och träna inkallning! Fungerar super :D